Inne på femte dagen av smärta och dålig andning. Börjar dock vänja mig något även fast sömnen blivit alltmer frånvarande och tillfällig. Det är fem dagar kvar av progressiv smärtutveckling - men sen vänder det. Och solen brukar ju vara mer uppskattad efter en längre regnperiod - så hur glad kommer jag inte bli när det är över? Så sugen jag kommer vara på att nöta längder i Eriksdahlshallen, löpa med Jesse i Ursviksspåren eller skida i Åres längdspår. Det kommer ljusare tider, var så säker.
I väntan på att Illuminatis medlem nummer ett (jag) åter skall få se ljuset så är densamme grymt nöjd med att spinningen fungerar trots brutna revben. Det var därav ett sant nöje att bege sig till spinningen imorse 06:45 och hade det inte varit för att andra deltagare försökte peppa sig själva med egna små hejarop så hade det varit en ren njutning. Det blev det nästan iallafall, jag undrar dock alltid vad de tänker med när de helt plötsligt kommer med dessa små tillrop och tondöva medsjunganden? Jag kan ha fel i denna åsikt, men det har bara hänt en gång förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar