Förtäckt fetto med elitmotionärsambition!

Det blev ett halt försök på 15k extremen i Ursvik igår, dessutom försvann dagsljuset snabbare än vi trott vilket gjorde att det endast blev drygt 10k sprunget. Men jag är alltid glad när jag fattar vuxna beslut som detta - att inte fortsätta trots noll visibilitet. Jag har alltid haft svårt att lägga band på mig vid utmaningar och kan med livet som insats ibland anta dem samt genomföra dem. Detta har genom åren belagt mig med många nyttiga erfarenheter och det är endast väldigt få av dem som inte varit riktigt givande. De som inte har varit det har varit av diametralt motsatt natur - regressiva rent av och sådant vill man ju inte släpa med sig. Men det var länge sedan dessa uppenbarade sig i min verklighet.

Jag och Tuffe körde ett bra cykelpass imorse och även fast jag inte är tillbaka riktigt så känns det att det är på gång. Det som förvånar mig mest är allt det underhudsfett jag samlat på mig under dessa veckor av vila. Varningsklockorna signalerar med klarhet att det finns belägg för att kosten skall ändras snabbt inför mina viloperioder. Men det är lättare sagt än gjort för en buffépanikist likt mig som alltid är nervös att jag skall missa något som bjuds på bordet. Riktigt pinsamt faktiskt, ett beteende som passar bättre hemma hos en tjock, alkad, finlandssvensk på krysnning i östersjön med förkärlek till falukorv och liknande vidriga halvfabrikat. Men jag har, eller har haft, det beteendet sedan tonåren, kanske finns det kvar, men det vet jag inte - det var många år sedan jag åt en riktig buffé. En tendens till det finns dock, med all säkerhet, kvar och det är att jag alltid vill smaka på alla andras tallrikar vid bordet, endast för att se om de valt något som är godare än mitt. De som utsätts för detta skall dock känna sig utvalda, för det är endast med dem jag känner mest tillhörighet med, som detta visar sig. Jag är ett förtäckt fetto.

Nu blir det nog en kort löpning i Ursvik och sedan hem och laga något nyttigt.