Igår blev det, som vanligt numer, den sedvanliga söndagslöpningen - 27km. Jag lunkade på i ganska makligt tempo och snittade 11,33km/h och det hela tog 2h 23min. Jag hade lite bitvis fartökningar och den sista delen (12km) låg jag mellan 12,5-13km/h, vilket kändes helt okej. Snittpulsen slutade på 146 slag/min och det borgar ju för att jag redan nu kan dra på lite fortare - skaderisken är dock ännu alltför hög. Kistan är dessutom alltför stor och någon viktminskning av större mått väntar på sig, snart borde jag däremot börja rasa.
Idag blir det nog vila eller kanske ett pass på cykel för återhämtningens skull, kanske lite styrka också. Löpningen vet jag kommer ligga nere, framförallt idag men kanske även imorgon - beror helt på hur pass bra återhämtningen blir. Just nu påminner kroppen mig om att jag sprang långt igår.
Nu känns det som om jag är på gång igen och min enda oro just nu är skaderisken, annars känns allt toppen. Mina belackare, och de är många, tror fortfarande att mitt mål är surrealistiskt. Men jag har dock ett hemligt vapen(hemligt tills nu), bara jag vet att under lagren av fett döljer sig en ganska hyfsad "atlet", dessutom med en helt okej mental styrka :)
//P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar