Under de senaste dagarna har folk som bevittnat min framfart på stadens gator och torg kunnat se en tärd och haltande medelålders man. Det har känts konstigt att behöva anpassa farten när kroppen sätter begränsningarna och ingenting jag normalt är van vid. Nu börjar dock den helande processen visa resultat och svullnaden av leder och blesyrer gå ned. Men alla kval som genomlidits de senaste dagarna har inte kunnat väga upp till glädjen att vara igång och tävla igen - och denna gång på lite mer allvar.
De senaste nätterna har passerat utan att jag drömt om simtag och bottenkontakt. Grunden som i drömmarna skönjts för att sedan komma rakt inpå en har blivit mer dröm än verklighet - i söndags var de en verklighet.
Nu längtar jag bara efter att kunna köra igång ordentligt igen och har anmält mig till en kurs i Triathlon på Stockholm City Triathlon - Hoppas jag blir antagen. Utöver det har planerna för ett riktigt bra genomfört Vasalopp kommit igång och jag är ju inte direkt blyg om jag säger att jag siktar på 6 timmars gränsen. Just nu känns den långt borta, men den som lever får se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar